JS:s tidning Kupé har varit på västkusten och besökt kurorten Varberg. Det finns fina beskrivningar av de olika badanläggningar som erbjuder nästan allt vad man kan önska sig – och så långt plånboken räcker, förstås. Men det är tråkigt att det fina kallbadhuset inte beskrivs lite mer ingående i inlägget. Det som SJ missade får du läsa mer om här på Bastubrödernas hemsida.
Varbergs kallbadhus 2009. Bilden tagen tidig sommarnatt vid strandremsan framför Varbergs Kallbadhus. (cc) Fotograf: Axel von Matern
Fika, bada, basta, njuta, relax!
Det första kallbadhuset i Varberg är från året 1866, men det förstördes av vågar och stormar. Även efterföljaren förstördes. Det nuvarande badhus är från 1903 och har under 1990-talet restaurerats och återställts till ursprunglig skick. Det finns dam och herravdelning för bastu och nakenbad i Kattegatt. Bastun eldas med el-aggregat. Innan du planerar en resa till Varbergs kallbadhus bör du undersöka när det är öppet. Under sommarsäsongen (efter midsommar till mitten av augusti) är det öppet varje dag, men resten av året är det bara öppet tre dagar i veckan (normalt onsdag, lördag, söndag).
Föreningen KV, Kallbadhusets Vänner i Varberg
Vid Varbergs kallbadhus finns också en ideell förening, Föreningen KV, Kallbadhusets Vänner i Varberg, som bildades år 1985. Föreningens uppgift är att värna om medlemmarnas intresse av att Kallbadhuset bevaras och drivs som ett badhus med bastu. Föreningen ska arbeta för medlemmarnas gemenskap och samvaro, samt samarbeta med kommunen (ägaren) och driftsarrendatorn.
Föreningen berättar om det unika kallbadhuset i Varberg:
Det första badhuset var från 1866 men förstördes i en höststorm 1884. Två år senare ersattes det av ett nytt kallbadhus med två separata bassänger, dam- och herrsida, totalt tolv duschrum och tio omklädningshytter. Julen 1902 drog det fram ett stormoväder som raserade även detta badhus. Mindre än ett år senare hade man byggt det tredje Kallbadhuset som sedan har stått emot vädrets makter, även om ”Gudrun” orsakade vissa skador .
Badhuset byggdes i morisk stil med lökkupoler på hörnpaviljongerna och mittpartiet. Även ett färgrikt rosettfönster ovanför entrén förstärker det orientaliska intrycket. Femtio år senare byggdes dam- och herrbastu, men då ledde förnyelseambitionerna till att man plockade bort lökkupolerna och rosettfönstret och byggnaden såg därmed mer ordinär ut. Efter hand ansåg allt fler att byggnaden borde återställas i sin forna prakt.
Med en samlad insats från kommunen och länsstyrelsen utfördes de återställande byggnadsarbetena 1994-96 och Kallbadhuset återinvigdes i början av 1997.
Milan tänds på förmiddagen. Kolbullar serveras från middagstid. Under e.m. och kvällen är det en liten slöjd- och hantverksmarknad med bl.a. minst två smeder i arbete. Från c:a kl. 16 blir det sång och musik från vår lilla scen.
Kom upp till Kolgår’n i Hofors och trivs!
Det är skyltat från E16.
Text och bild: Hofors kolare
———-
Erik, som sköter om rökbastun, passar på att invitera Bastubröderna:
Ur Eriks meddelande till Öfverste Gästabudsbevarare:
ni är hjärtligt välkomna och hoppas få se er…..
det är en verklig mytisk upplevelse att i höstmörkret vakta Milan och se den gråa
Milröken lyfta från Milan…..naturligtvis ingår ett skönt bastubad under senkvällen
för att förstärka upplevelsen…..
Redan i antiken var det kalk- och svavelhaltiga vattnet i dalen nära staden Tibur (det latinska namnet för staden Tivoli) känd för sin hälsosamma och terapeutiska kraft. Plinius d.ä skrev om att soldater som sårats i strid fördes till Aque Albule (det latinska namnet), som skulle vara den bästa platsen för vård. Därifrån återvände soldaterna botade. Kejsar Hadrianus använde vattnet från källorna för att mata poolerna i sin överdådiga villa Villa Adriana. Senare behandlade Caesar Augustus sin gikt med svavelhaltiga bad med vattnet från Acque Albule och han bestämde sig för att ge i uppdrag åt arkitekten M. Vipsanio Agrippa att bygga ett överdådigt termalkomplex, varifrån man fortfarande kan se ruinerna. Agrippas terme övergavs i slutet av den kejserliga perioden och förföll.
Under renässansen återupptäcktes vattnet och dess läkande kraft bland annat av kardinalen Ippolito d’Este som använde det för att behandla sin gikt. Han tyckte om omgivningen och byggde därför sin villa (Villa d’Este) i närheten, uppe i bergen i Tivoli (mer om Villa d’Este i slutet av inlägget).
Det hälsosamma vattnet vid Tivoli glömdes återigen bort och först i början av 2000-talet etablerades den nuvarande spaanläggningen Acque Albule i Bagni di Tivoli, den lågt liggande delen av Tivoli, som numera kallas Tivoli Terme. Namnet Acque Albule är den italienska versionen av det latinska aque albule, som betyder de vita vattnen. I dag vet man att svavel är ett naturligt antibakteriellt medel med antiinflammatoriska effekter. Vid Acque Albule behandlas i dag patienter inom den nationella italienska sjukvården, Servizio Sanitario Nazionale (SSN), för sina åkommor med inhalationer, balneo- och fangoterapi. Det behandlas exempelvis patienter med dermatologiska och reumatiska diagnoser, med kärlsjukdomar och mag- och tarmsjukdomar. Vid centret finns många specialläkare som tar hand om patienterna som remitteras från allmänsjukvården.
Vattnet kommer från sjöarna Lago della Regina och Lago delle Colonnelle, knapp en kilometer norr om anläggningen. Det håller en konstant temperatur på 23 °C året om och tillströmningen är 3 kbm per sekund.
Acque Albule, Terme di Roma, Piscina centrale (nr. 8 på planen nedan), juli 2014. Till höger syns de fem olika massagefontänerna.
Inträdet till badanläggningen och parken kostar 13 € vardagar och 17 € lördagar och söndagar. Bara att vistas i det svavelhaltiga vattnet och andas den specialla luften är hälsosamt för kropp och själ – och huden. Dessutom kan man får en underbar massage under massagefontänerna. Att kunna promenera under stora gamla palmträd och olivträd ingår. Utomhusanläggningen öppnar under våren och stänger under oktober.
Acque Albule – Le Terme di Roma. Poolen ”La Spiaggia” (stranden) (nr. 17 på planen nedan) där vattendjupet går från 0–160 cm i juli 2014. På vägen ned till vattnet syns också en del av en barngrupp från de olika sommarlägren. Denna aktivitet kostar mellan 75 € utan bespisning och 150 € inklusive bespisning.
Det finns olika rabatthäften för att uppnå mängdrabatt. De ovan nämnda behandlingarna är rätt kostsamma om inte man har remiss och det krävs för det mesta också ett besök hos specialistläkaren vid anläggningen. Acque Albule mottar dock alla, även de som inte har remiss från den italienska sjukvården.
Det är lätt att komma till Acque Albule. Anläggningen ligger intill stationen Bagni di Tivoli på linjen FL1 (Roma Tiburtina (Piazzale est) – Tivoli – Avezzano – Pescara). Från stationen till ingången är det bara 150 meter. Man kan också ta den kommunala bussen från Tivoli (CAT) (För närvarande ingen information om busstider tillgängliga på grund av justering av linjenät, hållplatser och tider) till Bagni di Tivoli via Villa Adriana. Resan kostar 1 €. Om man har biljett från ATAC ingår regionalbusserna från COTRAL, men de brukar vara rätt fulla. Tågresan ingår också i biljetterna från ATAC och det är det vackraste sättet att förflytta sig mellan Tivoli och Bagni di Tivoli.
Man kan bo direkt vid anläggningen i hotellet (vilket kostar en del) eller man kan komma dit när man är i Rom eller omgivningen. Jag får rekommendera själva staden Tivoli (det romerska Tibur) som grundades 1215 f. Kr. och ligga några hundra meter högre uppe bergen än badanläggningen som ligger i dalen. Resan till Tivoli med tåg är betydlig längre än om man tar landvägen, men utsikten från tågfönstret är underbar. Tåget behöver denna sträcka för att klara av höjdskillnaden på drygt 200 meter. Tågvägen mellan Bagni di Tivoli och Tivoli är 2 mil, medan det faktiska avståndet bara är en halv mil. Mitt emellan Bagni och Tivoli ligger Villa Adriana, och allt är del av kommunen Tivoli.
Är man i Tivoli, så får man inte missa två höjdpunkter i italiensk hantverkskonst (artisti artigianali) vad angår mat: gelato och dolci, alltså glass och bakelser. Den bästa gealterian är den år 1900 grundade Gelateria Mariannina i Vicolo dei Palatini 2 (en sidogata till en av huvudgatorna, Via Palatina), öppet hela året, utanför sommarsäsongen lunchstängd. Kaffe och bakelser serveras vid La Bottega del Dolche intill kyrkan Sant’Andrea, lite längre uppe i staden. Normalt serveras det nytillverkade dolci (små bakelser) mellan torsdag och söndag.
Den fantastiska parken med fontäner som både hörs och syns och målningarna i husen Villa d’Este får man inte heller missa. Det kostar 8 € att se dem. Villa Gregoriana kostar bara 6 €. Villa Adriana (Hadrianus villa), som ligger i samhället Villa Adriana mellan Tivoli och Bagni di Tivoli/Tivoli Terme kostar 8 €.
PS: Det finns också en ”finsk” bastu (eluppvärmd) vid Acque Albule.
Tio bastubröder från De 24 äldstes klubb vid Domaruddens bastu och en bastubadare åkte till rökbastun Hofors lördagen 26 april 2014. Här kan du läsa resedagboken. Mer om föreningen bakom rökbastun, samt deras klubbområde presenteras i Historia, tradition och vildmark – Hofors kolare och rökbastun.
I tre privatbilar åkte vi raka vägen från Åkersberga till Hofors och välkomnades strax efter lunchtid av föreningens representanter som visade oss runt, först på milans område och sedan på bastuområdet som ligger på andra sidan Bergslagsbanans järnväg, där Erik, initiativtagaren till rökbastun välkomnade oss tillsammans med sina klubbkolleger. Innan vi badade bastu hann vi smaka deras Jaloviina-flamberade bastukorv med kokkaffe som lagades på den stora grillen. Sedan var det dags att bada bastu, först ”vanlig” vedeldad bastu och därefter rökbastu. Våra upplevelser går inte beskriva i ord. Bilderna nedan kan visa hur det ser ut. Det viktigaste var dock föreningsmedlemmarna som tog hand om oss på ett fantastiskt bra sätt så att vi kände oss hemma och bastubadet blev därmed en upplevelse och njutning som vi aldrig glömmer.
Hemresan gick i lugnare takt via Tidernas väg och Gysinge och på kvällen var vi tillbaka i Åkersberga.
Det var en stor värme och vänlighet som vi fick känna under vår vistelse på Hofors kolare. Hos eldsjälarna från Hofors fanns samma gnista som hos Bastubröderna när vi beslutade att bygga en ny sjöbastu vid Domarudden. – Det var sannolikt inte sista gången vi har varit vid Hofors kolare – kanske vår nästa fiske- och basturesa går till Hofors igen…
Kafferast vid TierpVälkomst på Kolgår’nEldpallkojan utifrån …… och inifrån.EldpallkojanDen gamla kolarkojan utan spis-Kolarkojan utifrån …… och eldstaden.Här tillverkas tjära… som Broder 7 har passat på att köpaBåde tjära …… och träkol kan köpas hos föreningen.Stigen mot bastuområdet.AcktjärnErik välkomnar på bastuområdet.BastukammarenDen nya fikaplatsen vid bastuområdet.Den vedeldade Alva Aaltobastun.Interiör av den vedeldade bastunVyn från den vedeldade bastun mot sjön – nästan som på DomaruddenBastuaggregatet i den vedeldade bastun.BastuområdetRökbastun (ingångssida)Rökbastuns eldstad med den utdragningsbara eldlådan.Rökbastuns eldstad.Rökbastuns interiör. Lägg märke till de sotiga stenarna.Rökbastuns interiörRökbastu (baksida, med vädringshålet)KolbullarKolbullarKolbullar och kokkaffe.KlyvyxorErik säger farväl till BrödernaKafferast på hemvägen vid Gysinge bruk.
Tio bastubröder från De 24 äldstes klubb vid Domaruddens bastu och en bastubadare åkte till rökbastun Hofors lördagen 26 april 2014. Här presenterar vi både föreningen bakom rökbastun, samt deras klubbområde. Mer om brödernas resa kan du läsa i resedagboken.
Bastun i Hofors drivs av den ideella föreningen Hofors kolare och den ligger i ett skogsområde cirka en halv mil nordost om samhället vid sjön Acktjärn. På området bedrevs storskalig milkolning under andra världskriget för att förse Hofors bruk med träkol. Föreningen har målsättningen att bevara och sprida kunskapen om träkolning och angränsande traditionella företeelser och den strävar efter att skapa en kolarmiljö med typiska byggnader och andra anläggningar i kolgårdsområdet. Sedan föreningens bildande 1999, arrenderar den ett område där kolning tidigare bedrivits i industriell skala.
Idén kring kolgården började med att Studiefrämjandet startade en studiecirkel år 1998 om kolning i mila och de aktiviteter som hörde till kolningen. Sju av de tolv kursdeltagarna finns fortfarande med i föreningen. Under våren 1999 skrevs ett kontrakt med skogsägaren AssiDomän. Först uppfördes en kolarkoja och under sensommaren en kolmila. Föreningen Hofors kolare bildades på hösten 1999. Under år 2000 fortsatte verksamheten i form av en studiecirkel kring kolning och tjärbränning samt användbara verktyg som hör till verksamheten och arbetet med att bygga rökbastun påbörjades.
Rökbastun, som invigdes under hösten 2004, är hantverksmässigt timrad enligt en modell av en finsk rökbastu från 1872. Den har ett i golvet nedsänkt stenmagasin som rymmer 1 500 kilo stenar och den eldas utifrån. En rökbastu eldas under fem till sex timmar och röken går genom stenmagasinet ut i basturummet. För att avsluta eldningen tar man ut glöden och bastun är klar till bad efter en kort stunds utvädring. Hofors kolares rökbastu har en väldig smidig lösning: man eldar i ett slags eldningslåda som man drar ut när eldningsprocessen avslutas. I en rökbastu handlar det inte om en stickande och brännande värme när mn kastar vatten på stenarna, utan om en långsam och långvarig njutning i en mycket speciell atmosfär och omgivning.
På området finns även en alldeles nybyggd vedeldad bastu inspirerad av den berömde finska arkitekten och designern Alvar Aalto. Bastun har en nykonstruerad vedspis med ett enormt stenmagasin i ett slags korg, så att värmen från stenarna och vattenångan fördelas på ett annorlunda sätt än vanligt. I bastuområdet finns en bastukammare från år 2005, en timrad stuga, även denna med vedspis. Den är därmed lämplig till övernattning – eller till ombyten vintertid. Bastun ligger vid sjön Acktjärns strand och ett dopp i tjärnen både sommar som vinter förhöjer njutningen ytterligare. På den öppna platsen mellan stugorna finns solid grill där föreningens grillmästare tillagar Jaloviina-flamberad bastukorv och kolbullar med kokkaffe.
Ett stenkast från bastuområdet ligger kolmilan, där man kan känna koldoften från kolmilan och tjärdalen. Här kan en större grupp övernatta i en eldpallkoja eller kolarkoja.
Dat ska avslutningsvis påpekas att föreningens medlemmar är självlärda timmermän och kolare – de har lärt sig att uppföra timmerhus och kolmilar på experimentell vis vid Studiefrämjandets kurser. Föreningen har en viktig funktion i samband med att ta vara på vårt lokala kulturarv vad angår byggandet av timmerhus och kollning och har också fått ekonomiskt tillskott från EU genom Landsbygdsnätverket och LEADER Gästrikebygden. Leadermetoden är ett sätt att påverka den lokala utvecklingen. Metoden bygger på samarbete, lokala initiativ och lokala förutsättningar. I Leader samlas människor från offentlig, privat och ideell sektor i ett partnerskap.
Öfverste Gästabudsbevararen har föreslagit att under våren arrangera en basturesa till rökbastun i Hofors. Bastun drivs av den ideella föreningen Hofors kolare och ligger i ett skogsområde cirka en halv mil nordost om samhället vid sjön Acktjärn. Hofors Kolare är en ideell förening med målsättningen att bevara och sprida kunskapen om träkolning och angränsande traditionella företeelser. Sedan föreningens bildande 1999, arrenderar den ett område där kolning tidigare bedrivits i industriell skala.
Resan kan antingen genomföras som endagsresa eller man kan hyra kojor (vildmarksstandard) för övernattning. Det finns även möjlighet för fiske i Acktjärn (Hofors Fiskevårdsområde) eller i de större insjöarna som till exempel Grycken, Fullen, Lången med flera (Husby Norra Fiskevårdsområde) som sträcker sig från Långshyttan/Stjärnsund norrut mot E 16, samt i Edsken som ligger närmast Hofors (Hofors och Husby Norra Fiskevårdsområde), söder om E 16. – Någon Broder som vet mer om fiske får kolla upp det.
Är man intresserad av brukens historia, så finns det mycket att titta på utmed den sex mil långa Husbyringen, Sveriges första ekomuseum, som sträcker sig mellan bruken Långshyttan, Silfhytteå, Kloster, Husby-Smedby och Stjärnsund. Två av platserna är knutna till några av Sveriges största uppfinnargenier – Christopher Polhem som var verksam i Stjärnsund och Gustav de Laval vid Klosters bruk.
Information om Hofors Kolare Rökbastun också har en egen sida, men mest information finns på sidan om Hofors Kolare.
Mer information kan du få hos några av Bröderna: Rökbastuentusiasten Broder 16 känner till Hofors Kolare, Broder 23 bor i Husby socken.
Månadsmötet 26 mars 2014 beslutade att resan till Hofors kolare ska genomföras, enligt Öfverste Gästabudsbevararens förslag, lördagen 26 april 2014. Den planerade veddagen kommer därför att flyttas till söndagen 27 april, jämför Öfverste Vedbavararens meddelande.
Några av Bastubröderna åkte till Svenska Bastuakademiens 13. Nationalbastudagen i Kukkolaforsen. Bland delatgarna var också Algot Strömberg som år 2013 blev Broder och Homorino Pérez. På bilderna syns också Broder Kjell som tyvärr hastigt avled hösten samma år. Gänget från Österåker fotades och intervjuades av NSD.
Bilder från resan till Mackmyra destilleri 2009-06-27
Resa till Mackmyra destilleri 2009-06-27Resa till Mackmyra destilleri 2009-06-27Resa till Mackmyra destilleri 2009-06-27Resa till Mackmyra destilleri 2009-06-27Resa till Mackmyra destilleri 2009-06-27Resa till Mackmyra destilleri 2009-06-27
