I bastun råder sanningen
Som vanligt samlades Bröderna på vedbacken. Det grova timret som har legat mot bastubyggnaden har sågats upp och det mesta är också kluven och ligger på tork på yxkastarbanan.
Vi har inte kört in ved i vedboden eftersom vi ska tömma vedboden innan vi kör in ny ved.
I år blir det tyvärr ingen sjunkstenstävling i år. Isen är så svag att det inte går att färdas på den. Skiftande plus- och minusgrader samt regn är orsaken. Det finns sprickor och vattenfickor i isen.
Tidigare i år har Brödernas sjunkstenansvarig lagt ut en sten på isen, men redan innan klockan kom på plats hade stenen sjunkit.
Våren är har och våra älska fåglar har kommit tillbaka. Lommen visar sig som vanligt på Drängsjön nedanför bastun. Den kvinnliga gråanden som solar sig på herrsidans terrass och tiggar om mat har döpts till Olga. Maken vågar inte komma upp till oss och stannar som regel i sjön, nere vid bryggan. – Bröder: om inte det finns knäckebröd att tillgå vid vår nästa veddag, så vet ni att Olga har fått det!
Vi får se hur det blir med tillökningen i år och var fåglarna häckar. De inofficiella tävlingar är i gång….
Nu är vedboden fyllt igen – vi klarade det, även om vi var några färre Bröder den här gången. Många hade förhinder eftersom de hade arbetsdag vid båt- och vägföreningar.
Efter dagens insats ser läget såhär ut: Vedboden är fyllt. På yxkastarbanan finns det fortfarande ved som bör räcka drygt en månad. På vedbacken finns några stockar kvar som behöver sågas. Några andra har redan sågats och de behöver ”bara” klyvas. Som det ser ut nu, kan vi städa rent på vedbacken nästa månad.
Våren är här! Fira Valborg traditionsenligt i Uppsala eller i bastun!
Att bastun kommer från Finland är alla eniga om, men att det ”ursvenska” Valborgsfirande har sina rötter i Centraleuropa är kanske inte så många som vet. Såhär förklarar Sebastian Aho Valborgsfirandet på Bibliotek Uppsalas hemsida (länk till inlägget):
Vad firar vi egentligen under valborg? Och varför har denna tradition fått så starkt fäste i Uppsala att människor i tusental vallfärdar hit för att delta i festligheterna varje år?
Firandet av valborgsmässoafton den sista april har pågått i Sverige sedan tidig medeltid. Ursprunget bakom valborgsfirandet har sina rötter i Tyskland. Där började firandet som en hyllning till den Heliga Valborg, en engelsk abbedissa som levde i Tyskland under 700-talet och som efter sin död blev helgonförklarad den 1:a maj. Den Heliga Valborg ansågs vara en symbol för god skörd och hon behåller idag sin plats som helgon inom den katolska kyrkan.
Valborg blev en akademisk högtid under 1800-talets första hälft, då studenterna i Sverige började manifestera sig som en särskild samhällsgrupp med egna traditioner och fester. Och här spelade studenterna i Uppsala en framträdande roll då man år 1842 fastslog att valborg skulle vara en av fyra särskilda årliga högtider som studenterna skulle fira.
![Majbrasa på Skansen år 2013. Foto: CErixsson, 2013, [GFDL (http://www.gnu.org/copyleft/fdl.html) or CC BY-SA 3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], via Wikimedia Commons](https://bastubroderna.se/wordpress/wp-content/uploads/2015/04/Bonefire_at_skansen_on_walpurgis_night.jpg)
Många Bröder och en gäst kom till veddagen. Precis när vi skulle börja slutade det med att regna, men senare under förmiddagen friskade det upp till storm. Det rapporterades om stormskador i Uppsala och resten av Uppland, men vi klarade oss. Två av våra stammissar – Öfverste Vedbevararen och Broder 1 – kunde dock inte vara med på grund av hälsoskäl. Därför blev det varken soppa eller hembakat surdegsbröd under rasten. Som tur är är ”sopptiden” över och vi kan se fram emot ”glasstiden”.
Eftersom tre Bröder arbetade med motorsåg blev många av de grövre stockarna kapade. Veden klövs dels med vedlyven och dels av två Bröder med var sin yxa. Tidvis var vedkapet i gång för att kapa de mindre stockarna. Knappt hälften av veden från yxkastarbanan kördes in i vedboden, som efter dagens insats var välfylld.
Innan veddagen har Broder 8 redan reparerat den blåa vedtransportören som hade elfel.
Bröderna samlades dagen innan kvinnornas dag 7 mars 2015 på vedbacken.
Tyvärr blev det elfel på vår ”nya”, blåa transportör. Som tur var gick den gamla att använda. Nu får vi se om någon av Bröderna kan reparera vår vedtransportör.
Vi körde mer ved upp på yxkastarbanan. Några kärror med yxkluven ved kördes direkt in i vedboden. Efter arbetet kunde vi njuta Lenas gulaschsoppa.
Det är mycket som vi pratar om i bastun. Under senvintern är det sjunkstenen och stengissningen som upptar oss, men under våren och sommaren är det lommarna. Varje år, strax efter isen är borta, kommer två lommar till Drängsjön för att häcka. På sensommaren flyger de söderut. Lommar stannar som regel ihop hela livet och man kan anta att det samma paret återkommer år efter år.
I början av april såg Broder 6 15–16 lommar vid Drängsjön. Så många har inte skådats förut. För närvarande är ”våra” två lommar upptagna av att fiska och äta sig mätta. Det verkar som om måsarna har tagit den lilla ön nedanför bastun i besittning. Denna plats är annars idealisk för lommar, eftersom de häckar på land.
Solen kom fram på allvar vid denna ”maj” veddag den 27 april 2014. På morgonen var det fortfarande en ansenlig hög kvar att såga och klyva och ingen trodde riktigt att vi skulle kunna bli klara, men vi gjorde det! Engagemanget var på toppen och på övertid klarade vi att såga allt. Nu är det lite ved kvar under den gröna presenningen som ska klyvas i slutet av maj vid ”juni” veddagen.
Innan fikarasten kom arrendatorn med en kaffetermos och inviterade våra Öfverster till ett samtal om driften av anläggningen. Klubben och arrendatorn hade under våren lite olika uppfattningar vad angår klubbens insats och dess förmåner, men efter dagens pratstund verkar det att vi är kommit närmare varandra – och det blev glada miner, solen kom fram på mer än ett sätt och bröderna jobbade hårt för att visa att de verkligen bryr sig om Domaruddens bastu.
Under kafferasten och under eftermiddagen gjorde de två lommarna uppvisningssimning och dykning vid badbryggan – det var en skön belöning för oss alla.
© för bilderna: Bastuklubben och fotografen, 2014